Författare: 
Adelaide Schantz

Kadunud Ruhnu

180 kr

Det är inte alla som vet att Runös urinvånare var svenskar. Det fanns enbart en by på ön med 200 i stort sett isolerade och djupt troende öbor, som levde i ett arkadiskt bondesamhälle och använde ännu vid förra sekelskiftet en urgammal svensk dialekt och bar folkdräkt i sin vardag. Det fanns en tradition med en svensk präst boende på ön. På så sätt hände det att författaren till den här boken kom hit som prästfru. Den unga Adelaide bodde på ön ett antal år och delade öbornas liv.

Artikelnr: 107 Kategorier: ,

Beskrivning

Nr 107. (2021). ISBN 978-91-86681-52-4

Estnisk utgåva

Försvunnen Runö

Det är inte alla som vet att Runös urinvånare var svenskar. Det fanns enbart en by på ön med 200 i stort sett isolerade och djupt troende öbor, som levde i ett arkadiskt bondesamhälle och använde ännu vid förra sekelskiftet en urgammal svensk dialekt och bar folkdräkt i sin vardag. Det var mest självhushåll som gällde. Här kunde man se spår från tiden som i övriga världen var försvunnen sedan länge. Med andra ord: Runö var som ett reservat. Visst lockade det både vetenskapsmän och konstnärer. Alla kom dock inte bara av nyfikenhet. Det fanns en tradition med en svensk präst boende på ön. På så sätt hände det att författaren till den här boken kom hit som prästfru. Den unga Adelaide bodde på ön ett antal år och delade öbornas liv. Hon var som nygift intresserad av att ta del av hur kvinnor på ön tänkte och handlade. Det här hjälpte henne att se sitt liv på ön i ett större perspektiv och för att hitta svar på frågan hon senare i sitt liv ofta fick: ”Hur var det att bo på Runö?”

Om ursprunglig befolkning finns kvar, sker utveckling i samhället på ett naturligt sätt, skrev T. Saar om en annan ö, Kynö. Så blev det inte på Runö. Efter att nästan hela befolkningen evakuerades till Sverige år 1944, avbröts naturlig kontakt mellan olika generationer. Ingen tog hand om kvarstående egendom som förföll under kolchostiden. Det fanns inga gamla väderkvarnar eller båthus kvar i Kuunsi, som vid den tiden då Adelaide kom till ön för första gången. Den by hon beskrev i sin bok var försvunnen. Den nya generationen hade inte band med det gamla. Kvar var bara två kyrkor. Den nya kyrkan och den gamla kyrkan, bredvid varandra som mor och dotter.

Man har beskrivit livet på ön professionellt, men det mesta som finns att läsa på estniska, är en amatörmässig beskrivning. Det finns beskrivningar om vardagslivet, dock hittar man knappt en beskrivning om andlig arv på ön. Inte heller finns det någon kvar att fråga om hur öborna TÄNKTE. Vi som har översatt den här boken, hoppas att de här minnesbilderna hjälper att öka vår förståelse.

88 sidor. Illustrerad.

linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram