Medlemsblad 4/2024
Nya böcker direkt från trycket. Foto: Helena Hagberg Aurell
Gunnar Rosendals Osby församlings gåvo- och krönikebok är ett unikt kyrkohistoriskt dokument. Hans banbrytande högkyrkliga församlingsarbete i Osby under nära trettio år kom att påverka hela Svenska kyrkan.
En utgivning av Gunnar Rosendals krönikeböcker har varit på tal vid flera tillfällen. Vissa förberedelser har då gjorts, men planerna har inte kunnat förverkligas. Nu sker detta efter en mycket omfattande arbetsinsats. Arbetet har i olika omfattning pågått i närmare sex år, och är ett samarbete mellan Lunds och Skaras stiftshistoriska sällskap.
Varför är Osby församlings gåvo- och krönikeböcker intressanta, och varför förtjänar de att ges ut? Svaret har i hög grad med dess författare att göra: Gunnar Rosendal (1897–1988), en av 1900-talets mest kritiserade, omtyckta och inflytelserika präster i Svenska kyrkan.
Gudstjänstformer som idag förekommer allmänt i Svenska kyrkan var Rosendal först med att praktisera. Så exempelvis jul- och påsknattsmässa liksom långfredagens korsandakt. Rosendal kom också i firandet att skilja mellan Alla helgons dag och Alla själars dag. Till detta kom den söndagliga mässan. Rosendal var en frimodig banbrytare för kyrklig förnyelse. Krönikeböckerna visar utöver allt annat vad en enskild person kan åstadkomma.
Rosendal prästvigdes i Lund 1922. Via olika tjänster kom han till Osby som kyrkoherde 1933. Rosendal kallades med tiden allmänt för ”Fader Gunnar”, och Osby blev ett centrum för ”kyrklig förnyelse” och den högkyrkliga väckelsen. Han skrev ett femtiotal böcker, en stor mängd artiklar i svenska och internationella tidskrifter, och han deltog flitigt i den kyrkliga debatten. Efter sin pensionering 1962 fram till sin död var han verksam vid stiftelsen Gratia Dei i Kristianstad, bildad och förverkligad av Rosendal själv.
Under åren i Osby skrev Rosendal, uppmanad av sin biskop, krönika. Denna inleds med orden: ”År 1934 den 29. Juli installerades jag såsom kyrkoherde i S:t Petri Församling i Osby. Efter installationen sade Biskopen, Teol. Doktor Edvard Rodhe till mig ’Rosendal, du kan skriva. Jag uppdrager åt dig att skriva Krönikebok för OSBY S:t Petri församling den tid du är dess kyrkoherde’”. Arbetet att skriva krönika fortsatte sedan också under emeriti-åren på Gratia Dei.
I en inledning till den första delen skriver professor Oloph Bexell: ”Som ingen annan enskild församlingspräst i den svenska kyrkohistorien skulle Rosendal komma att påverka kyrkolivet i hela Svenska kyrkan. Högkyrkligheten har förändrat bilden av denna och påverkat även de nordiska systerkyrkorna och de svenska frikyrkorna. Hans genom åren kontinuerligt förda krönikeböcker ger en unik inblick i hur en kyrkoväckelse finner sin form.” Och vidare: ”I inget annat fall skulle en sådan församlingskrönika bli av så betydande kyrkohistoriskt intresse som den från Osby. I detalj får vi veta hur Rosendals pastorala program implementerades och de överväganden han gjorde. Läsaren kan följa hans möten med sin församling både vid gudstjänsterna i kyrkan, på de många regelbundna sockenbuden ute i byarna, i ungdomsarbetet och bland konfirmanderna och vid de förtroendevaldas sammanträden.”
Krönikeböckerna har genom åren använts av forskare, men genom denna utgåva blir de tillgängliga för en bredare läsekrets. Deras värde är inte endast lokalhistoriskt, utan framför allt kyrko- och pastoralhistoriskt.
Utgåvan, som ges ut av Artos förlag, är försedd med rikliga kommentarer, inte minst har nära nog samtliga omnämnda personer biograferats. Detta arbete har utförts av professor Oloph Bexell, professor Gunilla Gren-Eklund och teol. lic Staffan Ljungman.
Arbetsgruppen för utgivandet har bestått av professor Oloph Bexell, teol. dr Björn Fyrlund, teol. dr Johnny Hagberg, professor Bertil Nilsson. Markus Hagberg har hållit samman arbetet.
Handskriftens två band består av ca 1700 foliosidor, som har bearbetats och överförts till s.k. datamedium av teol. dr Björn Fyrlund och läraren Ida Fyrlund. I tryck kommer den första delen att omfatta 468 sidor.
Tryckbidrag har lämnats från: Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, Kungl. Patriotiska Sällskapet, Osby församling, Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherden Nils Henrikssons stiftelse), Societas Sanctæ Birgittæ och Thora Ohlssons stiftelse.
Klotband. Pris 393 kr. Beställes genom info@artos.se
Marte Rodal, samordnare vid Veterinärmuseet och Sonia Lindblom, bibliotekarie i Skara kommun, i Veterinärmuseets arkiv.
Prästen Clas Bjerkander tillhörde på mitten av 1700-talet Skaras unga vetenskapsgeneration och blev utöver sin prästgärning en framstående forskare. Bjerkander och vetenskapens framväxt uppmärksammas i en utställning som pågår i Skaras kulturkvarter från 7 september till 7 december.
I arkiven på Veterinärmuseet och Gamla biblioteket finns ett rikligt material med dagböcker och andra handlingar som levandegör inte bara personer och tidsandan men också har bevarat de naturvetenskapliga mätningar som Clas Bjerkander ägnade sig åt. Tack vare hans noggranna arbete finns det kunskap från våra breddgrader om återkommande faser i naturen, som kan vara av betydelse för klimatforskningen än idag, exempelvis om lövsprickning eller flyttfåglars ankomst. Till hans intressen hörde också att studera snöflingors olika former och symmetri. Bjerkanders stora insatser inom naturvetenskapen har gett honom tillnamnet Västergötlands Linné.
Men mest känd är Bjerkander ändå för sina studier av skalbaggar och andra insekter, något som under senare år har uppmärksammats särskilt av akademiledamoten Kerstin Ekman. Under tillkomsten av hennes roman Då var allt levande och lustigt ägnade Kerstin Ekman många timmar åt att studera materialet om Bjerkander på plats i Skara.
- Claes Bjerkander var en mycket betydande insektsforskare och en fin botanist. Han tycks ha varit en ovanligt sympatisk människa. Det var värdefullt för mig att få lära känna honom genom hans verk. Jag kom att tycka mycket om honom, säger Kerstin Ekman.
Lokalt sett är Clas Bjerkander kanske mest känd genom sitt legendariska Tal om Kinnekulle som han höll på vers i Skara gymnasium år 1758. Talet har tryckts upp och är ett exempel på vad som finns för utlåning på biblioteket. Men mycket av materialet är handskrifter och kan inte lånas ut.
- Utställningen ett tillfälle att visa upp dessa unika handskrifter som kan läsas på plats och användas som källa för olika publikationer, både av forskare och av allmänheten, kanske även i skönlitteraturen. Och detta är ett av Forskaravdelningens viktigaste uppdrag, säger bibliotekarie Sonia Lindblom.
Utställningen beskriver den vetenskapsrevolution som ägde rum på 1700-talet med grundandet av Svenska Kungliga Vetenskapsakademien, som Bjerkander flitigt sände in manuskript för publicering till och senare blev ledamot av. Vi får också veta mer om studentföreningen Svenska Topografiska sällskapet i Skara där en rad namnkunniga personer ingick. Att Skara Gymnasium fostrat personer som Clas Bjerkander, Peter Hernquist och Andreas Dahl (som fått blomman dahlia uppkallad efter sig) är i sig alldeles enastående och värt att uppmärksamma.
- Clas Bjerkander och Peter Hernquist växte upp i samma område utanför Skara och kände varandra väl. Veterinärmuseet har Bjerkanders dagböcker i sina samlingar. Docenten Marina Voinova har genom sin grundliga forskarinsats lyft fram mycket av informationen som finns i dem. Det är så värdefullt att vi genom utställningen får möjlighet att åter titta på forskningen under denna spännande tid i Skaraborg och Sverige, säger Marte Rodal, samordnare vid Veterinärmuseet.
Marina Voinova har redan tidigare intresserat sig för Bjerkander i det stora projektet Expedition Linneus som pågick 2017-2023 med stöd av Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg (KVVS). Det är Voinovas gedigna arbete som gjort utställningen i Skara möjlig.
Förutom att visa på Clas Bjerkanders betydelse för vetenskapsrevolutionen har utställningen som syfte att lyfta fram de stora samlingar som finns koncentrerade inom kulturkvarteret i Skara. Utställningen är därför fördelad på två platser. I Gamla biblioteket visas naturvetenskapens genombrott i det lärda Skara. På Veterinärmuseet är utställningen fokuserad på Kungliga vetenskapsakademins tillkomst och Bjerkanders arbete.
Utställningen är ett samarbete mellan Veterinärmuséet, Skara kommun och Skara stiftshistoriska sällskap och pågår från 7 september till och med 7 december. Den uppmärksammas även av Riksantikvarieämbetet under kulturarvsdagen, som i år infaller den 7 september. En del av materialet har presenterats på Symmetrikonferens i Pisa och fått ett mycket positivt mottagande.
– gemensamt för de stiftshistoriska sällskapen i Göteborgs, Karlstads och Skara stift
Mariestads domkyrka, lördagen den 24 augusti 2024 kl. 13.00
Program
- Docent Jakob Lindblad: Mariestads domkyrka och den äldsta domkyrkan i
Göteborg – om kyrkoarkitektur vid 1500-talets slut och 1600-talets början
- Professor Anders Jarlert: Två superintendentior, men tre domkyrkor
Möjlighet till rundvandring på egen hand i domkyrkan.
Varmt välkommen!
Nu är den här - den engelska upplagan av Läcköemblemen, introducerad av Wilhelm Klingspor vid invigningen av sommarsäsongen på Läckö. Boken är mycket rikt illustrerad och ger en unik inblick i paret De la Gardies bildvärld. Författaren och forskaren Simon McKeown ger oss en helt ny förståelse för vad det är vi möter på väggar, tak och bänkkvarter i slottet. Boken finns att köpa i vår webbutik för 250,- och i slottsbutiken på Läckö slott från och med idag. Den svenska utgåvan kommer senare i sommar. Tack till föreningen Läckö Vänner och till Grevillis fond för bidragen till den engelska utgåvan!
Läs mer om boken
Tre av projektets konsthantverkare visade sina arbeten. Från vänster:Thorleifs Aiff, Olivier Lando Trottein och Aulikki Ravelin
Under lördagen den 4 maj anordnades en orgeldag i Varnhem som inspiration och information för insamlingen till De la Gardie-orgeln i Varnhems klosterkyrka. I anslutning till orgeldagen höll Skara Stiftshistoriska sällskap sitt årsmöte.
Ett drygt hundratal personer hade hörsammat inbjudan och kunde ta del av insamlingsgruppens arbete, tre föredrag, visning av skulpturer och förgyllning, och som avslutning orgelmusik framförd av diplomorganist Magnus Kjellsson från Göteborg Baroque. Kjellson är även organist vid Tyska kyrkan i Göteborg.
Insamlingen till De la Gardie-orgeln i Varnhem går nu in på sitt femte år. Under de fem åren har mycket hänt med själva insamlingen men också när det gäller byggnation och aktiviteter. Under lördagens orgeldag summerade insamlingsledare Johnny Hagberg från insamlingsgruppen hur arbetet fortskridit. Själva början blev skakig.
- Den dag vi kallat till pressvisning kallade även kommunen till presskonferens om ett virus som slagit till och nu hade nått våra breddgrader. Pandemin var ett faktum. De aktiviteter vi planerat fick sättas på vänt, förklarade Johnny Hagberg.
Men brev gick förstås att skicka. Den förste att svara på förfrågan om bidrag till De la Gardieorgeln var Jan Guillou, som sedan omnämnt i en av sina böcker hur han gick till banken för att uträtta sitt ärende. När sedan Carl Tham beslutade att skänka 3,5 miljoner till orgelbygget var insamlingen igång med besked.
Under lördagens orgeldag i Varnhem hölls tre föredrag som på olika sätt uppmärksammade ätten De la Gardie och det pågående orgelprojektet. Byggnadsantikvarie Robin Gullbrandsson berättade hur Varnhem intog en central plats i Magnus Gabriel De la Gardies sinne eftersom betydande personer fått sin sista viloplats i kyrkan under flera hundra år. Kyrkan blev som bekant senare också Dela Gardies sista vilorum. En sådan viktig plats i Sveriges historia behövde förstås ett magnifikt musikinstrument som kronan på verket. Orglar fanns främst representerade i domkyrkor men det hindrade inte att en storslagen orgel byggdes i Varnhem. Psalmsång existerade egentligen inte förrän ett hundratal år senare, så orgelns funktion var främst att inrama gudstjänsten med himmelska toner. Vid sidan av urverk var orgelverk det mest avancerade man kunde tillverka på 1600-talet och blev därför en sinnebild för världsalltets ordning.
Domprost Robert Lorentzon belyste Maria Euphrosyne De la Gardies betydelse och gav bakgrunden till hennes äktenskap med Magnus Gabriel De la Gardie och vänskapen med drottning Kristina. På Läckö hade makarna De la Gardie var sitt andaktsrum i anslutning till sina sovrum. Idag hade man kanske valt att ha ett badrum en suite men på den tiden var prioriteringarna annorlunda.
Bildhuggaren Olivier Lando Trottein beskrev sitt arbete med att känna in skulpturernas karaktärer för att på så sätt skapa ett uttryck som blir en hyllning till originalet. Barocken var symbolikens tidevarv med meningsinnehåll som gått förlorad i vår tid. Ett exempel på det är att skulpturen av Kung David framställts med större händer för att framhäva styrka och ett avlångt ansikte för att visa på adlig börd. Keruberna har sina egna uttryck som busiga och oberäkneliga varelser i all den övriga perfektionen.
Orgelprojektet tar inga genvägar - det är gediget hantverk det handlar om. När skulpturerna väl är färdiga ska de bemålas och förgyllas. Konsthantverkaren Aulikki Ravelin visade prov på tekniker och material som kan användas vid förgyllning. Hon beskrev arbetet som rofyllt eftersom det inte går att stressa fram resultatet och givande eftersom förgyllningen förhöjer något som redan är vackert. Makarna De la Gardies adelsvapen har blivit klara och fanns för beskådande under orgeldagen.
Orgeldagens intäkter och därefter inkomna gåvor uppgår till drygt 55.000,-. Nu saknas ”endast” en miljon till orgelns färdigställande med utsmyckningar, sedan är hela trettonmiljonersprojektet i hamn.
Efter orgeldagen hölls årsmöte i Skara stiftshistoriska sällskap. Johnny Hagberg omvaldes som ordförande. I styrelsen invaldes Judith Fagrell efter Åke Larsson som avsagt sig omval. Två Skarabiskopar, Lars-Göran Lönnermark och Åke Bonnier, kallades till hedersmedlemmar som tack för deras insatser på det stiftshistoriska området.
Skara Stiftshistoriska sällskap Årg. 32
Lördagen den 4 maj 2024 kl 10-12
Orgelgruppen inbjuder till en samling om De la Gardie-orgeln lördagen den 4 maj kl 10-12.
Samling i Varnhems klosterkyrka från 09.30 – musik av Magnus Kjelsson.
Vi börjar dagen med tre korta föredrag
-Varför skänkte De la Gardie en orgel till Varnhem?
-Varför pryddes orgeln med bildhuggeriarbeten och ornamenter?
-Vem var hon som var med och betalade? Om Maria Eufrosyne av Pfalz – grevens furstliga hustru.
Under dagen
-Bildhuggarna visar prov på sina arbete.
-Vi får se Magnus Gabriel De la Gardies och Maria Eufrosynes vapensköldar huggna, målade och klara.
-De senast tillverkade änglarna visas upp.
-Projektgruppen berättar om insamlingen.
Kaffe, te, dricka och lite tilltugg finns tillgängligt under dagen liksom möjlighet att inhandla vackra, dekorativa och uppsatta pipor från den gamla orgeln.
Avslutning med orgelmusik.
Inbjudan till orgeldagen för utskrift
De la Gardieorgelns projektsida
Årsmötet hålls i Varnhemsgården kl 13.30. Vi bjuder på dricka och fralla.
Anmälan senast den 29 april till Ulla Falk, telefon 076-102 39 15.
