Maria Hörnlund, Föreningen för Västgötalitteratur, läser upp motiveringen till utmärkelsen.
Föreningen för Västgötalitteratur har utsett Läcköemblemen - En insikt i Magnus Gabriel och Maria Euphrosyne De la Gardies bildvärld till Årets Västgötabok 2025, tillsammans med boken Agda Österberg och hennes kyrkliga textilkonst. Läcköemblemen finns i två upplagor, en engelsk och en svensk och är skriven av den engelske konsthistorikern Simon McKeown.
Motiveringen för Läcköemblemen lyder:
"Som västgötar är vi, med all rätt, stolta över Läckö - Västsveriges vackraste barockslott, och 2025 var ett år med stort fokus på familjen De la Gardie. Boken Läcköemblemen – en insikt i Magnus Gabriel och Maria Euphrosyne De la Gardies bildvärld är en unik dokumentation av de fasta målningar på Läckö slott som kallas emblem. Författare är Simon McKeown, utgivare är Skara Stiftshistoriska Sällskap och Läckö Slotts Vänförening och boken är tryckt på Lasertryck i Skara.
När Läckö slott i samband med reduktionen tömdes på möbler och lösöre lämnades emblemen kvar. Tack vare att de då betraktades som utan värde, kan vi idag ta del av deras viktiga budskap om barockmänniskans tanke- och trosvärld, samtidigt som de kastar ljus över samspelet mellan maktställning och djup fromhet.
Simon McKeown har studerat emblemens innehåll och betydelse för Magnus Gabriel, Maria Euphrosyne och deras samtida. Emblemens innebörd är att visa väg för vår tanke till det rätta och goda. Författaren visar också på hur emblemens bildvärld har påverkat utsmyckningen i många kyrkor under tiden som följde – Västergötland har de flesta exemplen av kyrkmålningar i emblemens tradition.
Alla vänner av Västergötlands kulturhistoria och Västgötalitteratur välkomnar denna forskargärning med öppna armar och hyllar Simon McKeown för hans värdefulla arbete. Boken Läcköemblemen – en insikt i Magnus Gabriel och Maria Euphrosyne De la Gardies bildvärld förenar vetenskaplig tyngd med intresseväckande framställning och tilldelas priset Årets Västgötabok 2025."
- Jag vill uttrycka min förvåning och glädje över nyheten om att min bok Läcköemblemen tilldelas utmärkelsen Årets västgötabok. Jag säger utan överdrift att ert erkännande är en av mitt livs hedersbetygelser, och jag är oerhört stolt och tacksam för detta. Det var en bok jag hade ett stort nöje att skriva, inte minst för att den band mig närmre till Västergötlands kultur och historia, en plats som jag känner är så speciell, skriver Simon McKeown i sitt tack.
Symposiet den 7-8 maj 2026 kretsade kring domkyrkan och besök i kulturkvarteret med Västergötlands museum. Det innehöll också en avstickare till Varnhem för de som ville se denna pärla innan symposiet tog vid i domkyrkan.
I år var det alltså vår tur att hälsa de övriga stiftshistoriska sällskapen välkomna till Skara. Stiftsstaden visade sig från sin allra bästa sida med strålande sol, körsbärsblom och knoppande blomklasar av kastanj. Det är verkligen den vackraste tiden på året i våra nejder, inte minst i Varnhem mitt i den fantastiska Vallebygden, där den ymniga blomningen hos vilda körsbärsträd färgar nejden vit. Före symposiet guidade Markus Hagberg deltagare i Varnhems klosterkyrka, där sista handen läggs vid De la Gardie-orgeln som invigs i maj. Den nybyggda orgeln efterliknar den barockorgel som uppfördes för snart fyra hundra år sedan och är resultatet av ett stort insamlingsarbete.
I domkyrkan avlöste föredragen varandra med guidningar av gravmonument och Bo Beskows glasmosaiker. Johnny Hagberg inledde det hela med att berätta om Skaras och kyrkans tidiga historia och den spännande historien om törntaggen ur Kristi törnekrona som gavs till biskop Brynolf 1304. Även Skarastadgan (om träldomens avskaffande 1335) berördes samt Katedralskolan och det studentkollegium som blev Skarastudenterna fasta punkt i Paris.
En kyrka möter sin tid
Anders Alberius berättade hur Skara domkyrka invigts inte bara en gång, utan många, under historiens gång och hur katedralen då anpassats för varje tid. I samband med stora dramatiska händelser i stadens historia har också domkyrkan förändrats, renoverats och byggts om. Från invigningen av den romanska kyrkan 1150 följde 1440 invigning av den gotiska katedralen, 1545 brann kyrkan, på 1500- och 1600-talet drabbades staden av härjningar, 1719 inträffade den stora stadsbranden som förödde hela staden, på 1800-talet var det dags att lappa och laga och tornen togs ner, vilket gav domkyrkan tillnamnet "Skara böxer". 1894 återinvigdes kyrkan efter Helgo Zetterwalls helrenovering. 1947 inträffade en ny brand, en händelse som etsat sig fast i folkminnet.
Den sista invigningen är förstås i färskt minne för de flesta i vårta trakter och skedde i adventstid år 1999, strax före det magiska datum då kyrkan skildes från staten (och bidraget från den statliga kyrkofonden upphörde). Biskop Lönnermark stötte sin kräkla med orden "öppna för mig rättfärdighetens portar och låt mig gå in genom dem". Renoveringen som arkitekten Jan Lisinski genomförde under ett års tid gick över förväntan på alla områden. Trots det fick han utstå mycket kritik från de som hade andra uppfattningar om kyrkorummets utformning. Den centrala frågan då, och som troligen är lika aktuell fortfarande, löd: "Var ska allt få plats?". Denna frågeställning illustrerade Alberius på ett tydligt sätt i sitt föredrag genom uppräkningen av en lång rad funktioner som vuxit fram i församlingslivet, allt från behovet av textilförvaring till kaffebryggare och körrum. Det hör till Lisinksis storhet att han lyckades lösa dessa bekymmer innanför kyrkans väggar (nästan) genom att höja koret, korta bänkarna, bygga om långskeppets fyra hörn, inreda det gamla pannrummet under jord och samtidigt förse rummet med en säker nödutgång i form av en "svävande" trappa, på utsidan dold bakom ett konstverk. Inte nog med att renoveringen utfördes inom utsatt tid, den blev också billigare. Dessutom upptäcktes den äldre kyrkans murar vid utgrävningen av högkoret. Allt detta har lett fram till den kyrka vi kan njuta av idag.
Sankta Elins betydelse på medeltiden och renässans i vår tid
Håkan Brattgård inledde sitt anförande med att reflektera över skillnaden mellan helgons och influencers inflytande. Det är inte bara århundradena som skiljer, utan också fokus. Där helgonets inflytande kom sig av att bejaka sin litenhet och peka på Kristus menar Brattgård att vår tids influencer har fullt upp med att bygga sitt eget varumärke.
Håkan berättade sedan om Sankta Elins/Helenas stora betydelse under hela medeltiden. Elin blev så småningom ett skyddshelgon för hela Sverige. Elinskulten blev större än Brynolfskulten och i våra trakter till och med större än Birgitta. Nu får källan som sprang upp vid Elins död ge plats för industrier men avbildningarna på kommunvapnen för Götene och Skövde finns kvar och den nutida pilgrimsleden som går mellan platserna likaså. Götenekällan, som omnämns i ett medeltida avlatsbrev, har flyttats flera gånger under historiens lopp och nu inleds ett nytt kapitel. Källan, som ligger på Arlas industriområde, har nyligen rivits och en ny placering diskuteras. Att minnesmärken av den här typen rivs och flyttas i vår tid torde höra till ovanligheterna!
Tre biskopar Brynolf
Johnny Hagberg jämförde tre biskopar Brynolf under tre olika århundraden och hur de tre på många sätt stod i relation till varandra. Hagberg exemplifierade likheter och skillnader när det gäller visioner, litterära eftermälen, byggnadsminnen och anknytningen till Östergötland. Detta föredrag kan vi se fram emot som artikel i ett kommande medlemsblad.
Historien om det Soopska gravmonument
Robin Gullbrandsson berättade om det skrymmande men konsthistoriskt sett intressanta Soopska gravkoret, som flyttats runt i domkyrkan flera gånger sedan tillkomsten för fyra hundra år sedan. En ansedd bildhuggare från Amsterdam anlitades för detta allkonstverk som skulle visa krigarens bragder och dygder och samtidigt utgör ett bevis för en änkans omsorger, då monumentet visade sig bli synnerligen kostbart, kanske mer än vad Bjurum var värt.
Gullbrandsson var sedan också vår guide på den fina medeltidsutställningen på Västergötlands museum.
Orgelmusik från renässansen till vår tid
Symposiet innehöll även en hel del musik från olika tider. Karin Nelson bjöd på en orgelkonsert med verk av bland annat domkyrkoorganisterna Ivar Widéen (1871-1951) och Karl-Gustaf Gunneflo (1924-2019), som båda gjort stort avtryck i musiklivet. Gunneflos komposition över tolvtonsmelodin Du som gick före oss bygger på en melodi komponerad av Sven-Erik Bäck och återfinns nu som nr 74 i psalmboken. Karin Nelson skriver i programbladet att man i Gunneflos komposition "kan ana hans breda musikaliska kompetens, bland annat hans intresse för jazzharmonik".
Konserten avslutades med en improvisation, inspirerad bland annat av en beskrivning av Abbé Voglers spel på den nya orgeln i Skara domkyrka 1787, som åhördes av en publik på 200 personer. Den 19 april samma år skrev Göteborgs Tidningar om konserten ”at, då Pastorale speltes, och ibland annat åska imiterades, all dam och spindelwäf från hwalfen i kyrkan, som är ansenligt höga, föll ned på hattarna, at de blefwo något askfärgade; Fruntimren woro därföre ej mycket nöjde med åskdundret.”
Sällskapens överläggningar
Symposiet avslutades som sig bör med överläggningar där alla närvarande stiftshistoriska sällskap berättade om vad de har på gång. Denna programpunkt är alltid lika givande och intressant att lyssna på. Bokprojekten som planeras spänner över många århundraden. Bland de mer samtida hör Linköpings projekt om folkets försvarskraft under andra världskriget, Strängnäs' bok om krisbearbetning efter skolskjutningen på Risbergska samt Göteborgs böcker om sommarkyrkor och Åhs stiftsgård.
Vi tackar alla deltagare samt vår biskop och domprost för deras medverkan och ser fram emot nästa års symposium som blir den 2-4 september i Visby. Det blir spännande!
Skara Stiftshistoriska sällskap inbjuder till symposium i Skara den 7-8 maj 2026. En formell inbjudan går ut till de stiftshistoriska sällskapen i Sverige. Följande programpunkter är öppna för alla intresserade:
Torsdag den 7 maj
Skara domkyrka: 13.00–13.20 Inledning Johnny Hagberg, ordförande i Skara stiftshistoriska sällskap 13.25–14.10 En katedral i tiden. Domprost em. Anders Alberius 14.15–15.00 Elin av Skövde – ett tidigt helgon från Västergötland. Komminister Håkan Brattgård 15.00–15.20 Fika 15.30–16.00 Tre biskopar Brynolf i Skara domkyrka. Prosten Johnny Hagberg 16.15–16.45 Soopska gravkoret i Skara domkyrka. Antikvarie Robin Gullbrandsson 17.00–17.30 Orgelmusik. Musik från olika tidsepoker som har varit centrala för domkyrkan. Professor Karin Nelson
Fredag den 8 maj
Skara domkyrka: 08.30–09.10 Morgonmässa i Skara domkyrka. Prosten Markus Hagberg 09.15– 10.00 Visning. Domkyrkokaplan Judith Fagrell
Västergötlands museum: 10.05–10.25 Fika på museet 10.40–11.40 Visning av museets medeltidsutställning. Guidning av antikvarie Robin Gullbrandsson
Skara domkyrka: 12.00 Lunchmusik
Orgeldag i Varnhems klosterkyrka den 14 februari
Digital studiecirkel om måleri i sagoslottet
Studiecirkeln fördjupar sig i de gåtfulla barockmålningar som ingår i den rika inredningen på Läckö slott. Med anor från 1600-talet, och presenterade som emblem, tar Läckö slotts målningar upp några av barockens stora ämnen. Emblemen avslöjar också nya insikter i världsbilden, intressena och rädslorna hos två av de mest betydande konstmecenaterna i svensk historia: Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru, Maria Euphrosyne. Studiecirkeln tar även upp andra målningar, exempelvis i Kungssalen. Genom cirkeln får man också följa målarnas väg efter reduktionen och fördjupa sig i arvet efter Läckö. Cirkeln består av tre digitala träffar kvällstid med start den 25 februari och avslutas med en träff dagtid på slottet med guidning.
Studiecirkeln anordnas av Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med föreningen Läckö Vänner. Läs mer på Läckö Vänners hemsida. En anmälningslänk till kursen kommer att läggas upp där inom kort.
Boksläpp 18 september: Att bygga sitt liv i skuggan av kriget
Författare: Fredrik Santell, teologie doktor i kyrkohistoria och präst i Svenska kyrkan.
Tid: Torsdag 18 september kl 18.00 Plats: Örslösa kyrka
I oktober 1963 smugglade kyrkoherden Heribert Jansson(1919–1996) ut ett prästpar genom järnridån mellan Öst- och Västberlin i bakluckan till sin diplomatskyltade Jaguar. För detta förklarades han i tio år persona non grata i Östtyskland. Men hans liv innehöll så mycket mer än så.
I denna existentiella biografi får vi följa honom från uppväxten som adopterad i västgötska Gillstad, genom studier i Göteborg och Lund, militärtjänst under andra världskrigets beredskapsår, vidare genom yrkesgärningen som präst i Svenska kyrkan och genom den långa tjänstgöringen som svensk kyrkoherde i Berlin 1950–1987 och de rika emeritiåren.
En mångfacetterad personlighet och ett okonventionellt liv stiger fram ur källorna. Frågor om politik, religion och sexualitet speglas i förhållande till en föränderlig och motsägelsefull samtid. Uppväxtens utmaningar, med- och motgångar i yrkesgärningen, den mediala uppmärksamheten, attraktionen till andra män och ett komplicerat äktenskap, kärleken till Italien och till det goda och sköna i livet, intresset för genealogiska sammanhang och historiska händelseförlopp, den kristna tro som genom livet och in i döden var hans främsta ankare.
Invigningen för De la Gardie-orgeln blir i dagarna tre
Vid orgeldagen den 31 maj gav orgelgruppen en resumé över arbetet som har skett så här långt. De berättade om den fas arbetet nu är inne i och gav datumen för orgelns invigning, den 29-31 maj 2026.Under orgeldagen presenterades också den nya boken Världslig makt och himmelskt manna, om Maria Euphrosynes av Pfalz liv och gärning.
Samma dag som pandemin var ett faktum hade orgelgruppen kallat till en pressträff för att presentera den storslagna idén att samla in till en orgel med barockklanger - ett projekt i mångmiljonklassen. Av förklarliga skäl fick insamlingen en trög start men efter flera stora donationer tog projektet stora kliv framåt. Nu är orgeln snart finansierad men ytterligare gåvor behövs till projektet – inte minst till de stora förgyllda piporna i orgelfasaden. Dessa går fortfarande att boka sig för, till efterkommande generationers fromma.
Arbetet i orgelgruppen handlar till stor del om att säkerställa att alla delar med piptillverkning, snickeridetaljer, montering, målning och förgyllning blir så likt förlagan, De la Gardies barockorgel, som möjligt. Av de tretton miljonerna insamlade medel är 95 % hantverkskostnader som landar lokalt i Skaraborg och för hantverkstraditionerna och kunnandet vidare till nya generationer. Byggnationen beräknas vara klar i september. Därefter vidtar arbetet med intonation på plats. När orgelpiporna monteras på orgeln är de fortfarande stumma, utan munnar. Att ge dem den rätta klangen och få dem att samverka med varandra och omgivningen är ett stort arbete som tar sin tid. Under tre dagar i maj 29-31 maj 2026, kommer orgeln att få glänsa med sina nya klanger och harmonier.
Boksläpp för Världslig makt och himmelskt manna
På bild: Valborg Lindgärde och Susanne Tienken, artikelförfattare
I år är det 400 år sedan Maria Euphrosyne föddes, och som en del av det jubileet presenterades under orgeldagen också en ny bok om hennes liv och verk i Magnus Gabriel de la Gardies skugga. Två av artikelförfattarna, Valborg Lindgärde och Susanne Tienken, medverkade med kortare föredrag om bokens tillkomst och innehåll. Redaktörer har varit Susanne Tienken och Johnny Hagberg.
Årsmöte
Efter orgeldagen i Varnhems klosterkyrka den 31 maj (som samlade 250 intresserade) hölls årsmöte för Skara stiftshistoriska sällskap. Föreningen kan se tillbaka på ett händelserikt år med bland annat fyra bokutgivningar. Styrelsen omvaldes i sin helhet.
